18. jun, 2022

Att säga NEJ i tro

För några som läser det här inlägget kan slutsatsen bli att jag är en ytterst dålig troende med en alldeles för liten tro. Några kommer sannolikt undra om jag överhuvudtaget kan kalla mej för en kristen. Inlägget handlar nämligen om att säga nej till saker som vid första anblicken och känslan verkar rätt att få. Att börja med ett nej till det som verkar rätt och lockande. Och inte nog med det. Jag kommer hävda att man alltid när det går, avseende saker som påverkar eller kommer påverka grundläggande viktiga saker i livet, alltid ska säga nej innan man säger ja. Nu talar jag inte om akuta händelser där beslut måste ske på momangen utan där det finns tid att välja mellan nej eller ja.

Varför skriver jag om det här? Det som triggat igång inlägget är upptäckten av hur människor i olika församlingar drar igång olika projekt och missionsresor utan uppenbar hållbar plan. Enskilda och grupper startar projekt på egna bevåg utan att först säkra konsekvenserna av det - varken för mottagarna eller den egna gruppens del. Individer och grupper vill göra något eget så till den grad att man frågar efter ekonomiskt underhåll från vänner och bekanta, församlingsmedlemmar och what ever. Detta samtidigt som den församling som man tillhör (?) redan har omfattande missionsprojekt där man kan bidra på ett långsiktigt sätt. Varför då göra egna saker som kostar och dränerar de redan av samfunden beslutna projekten på pengar? Ska man tömma egna portmonän på en individ som upplever sig kallad att resa till ett speciellt ställe så förlorar ju den egna församlingen de pengarna till de redan långsiktiga missionsprojekten. Nyligen hörde jag om en grupp från olika församlingar som planerar att resa till ett annat land under en veckas till för att hjälpa till och missionera Man tänker sig flyg t.o.r.

1: Hur mycket hjälp blir det i slutändan om individer och grupper i församlingarna ordnar egna projekt vid sidan av församlingens redan pågående? De redan pågående projekten och församlingens kassa, humana resuser o.s.v dräneras av dessa projekt.

2: Hur mycket ekonomisk hjälp hade inte de fattiga i mottagarlandet kunnat få av alla kortsiktiga flygresor? I det här fallet är resmålet Rumänien. Om tio församlingsmedlemmar reser till Rumänien: Hur mycket pengar blir det? En snabbkoll visar att för t.o.r Umeå-Bukarest får man räkna med cirka 2000/person. Således 20.000 kr för hela gruppens resa. (Nu har vi inte räknat med övriga omkostnader för resan). Vad får man i Rumäninen som fattig för 20.000? Enligt sajten levnadskostnader.com får man betala nästan 5 euro för ett kilo ost. Idag är 1 euro drygt 10 svenska kronor. Det betyder att 10 euro är cirka 100 svenska kronor och att 100 euro är omkring 1000 svenska kronor. Så då är 20.000 svenska kronor 100 euro x 20 vilket är 2000 euro. Nu tillbaka till osten. 2000 euro räcker till 400 kilo ost. Hur många ostar har de fattiga förlorat för att svenska församlingsmedlemmar tror att det är rätt att flyga ner till de fattiga under en vecka och "hjälpa till"? Hur många ostar har de redan etablerade och av församlingen utsända inte kunnat dela ut för att församlingemdlemmar inte säger nej till egna projekt och idéer?

Men pengarna och resuserna kanske räcker till allt?, kanske du tänker. Nej, de gör inte det. Dessutom går många av församlingarna redan back ekonomiskt idag. Säg nej! Var villig och uthållig i det redan påbörjade!

Hur blev det så här splittrat och ogenomtänkt i församlingarna då? kanske nästa fråga är. Ja en viktig del till det sönderhackade är det som predikades mycket under 80-talet och framåt i landet främst bland s.k. framgångsteologiska församlingar där man predikar att allt är möjligt om man bara vandrar i tro. Kort sagt predikar man att "det är bara att köra på bara man tror". Som intäkt tar man bland annat bibelordet "För Gud är ingenting omöjligt". Man plockar på sig bibelord och känslor som missleder en till tron att man alltid ska säga ja. Ett "kan vi sitta ner och tänka igenom det här först" ses som ett tecken på att vederbörande är svag och sval i tron.

Mitt nya kall är att säga nej. Mitt nya kall är att säga "det där verkar inte genomtänkt". Mitt nya kall är att fråga "vilka konsekvenser för pågående verksamhet får detta beslut?-

Även ditt nya kall? Vad finns det redan att värna om? DET vill jag identifiera och för att värna detta även i fortsättningen så säger vi nej! Det som redan finns att värna först! Nytt sedan, om det finns plats.

Vill du vara med i min nya nej-grupp?

/Ulrika