6. dec, 2021

Caroline Ingalls - alla gräsänkors "moder".

Alla som lever som gräsänkor av och till vet att det är ett ganska speciellt liv att leva. Man gifter sej i tron att man alltid ska vara tillsammans men så händer det saker som gör att man ofrivilligt får leva separerade i från varandra. För oss som har det så är Lilla huset på prärien med Caroline Ingalls som bygger på verkliga händelser i slutet av 1800-talet i den amerikanska uppbyggandstiden en förebild.

Caroline bangar verkligen inte. När hennes man tvingas ta så många ströjobb på ett och samma dygn att ha inte hinner med att sköta plogen tar Caroline tag i plogningen på egen hand. Och när skörden slår så snett att hennes man och andra män i byn tvingas resa långan väg hemifrån för att arbeta ihop till maten samlar Caroline byns kvinnor för att likt Rut i gamla testamentet samla ihop det som går att rädda av skörden. Kvinnorna slår ut säden på backen och kör det ihopsamlade till kvarnen där det blir en hel del mjöl ändå.

Carolines tålamod och mod, oräddhet och förstånd blir en verklig förebild för den som många perioder lever ensam i tvåsamheten. Hon står upp mot dryga personer som Mrs Olsen för att försvara den svage och sin egen integritet men har alltid medkänslor även med Mrs Olsen när hon behöver.

Under alla år som Lilla huset på prärien utspelar sej är Carloline och hennes man ofrivilligt åtskilda många och ibland långa perioder och grejen är att det är ju så det ofta blir i relationer på den här planeten. Caroline och hennes man fick ju i alla fall leva tillsammans mycket också. Det finns många som knappt aldrig får ses p.g.a. flyktingsituationer och annat hemskt.

Den som är med oss alltid även när man inte får ha sin man hos sej är ju Jesus. Han gör oss sällskap även och kanske speciellt när vi är ensamma. Han tröstar och uppmuntrar om en hoppfull framtid. Caroline läste bibeln, tog kraft ifrån den, speciellt när hon var ensam. Någongång blev hon rådlös och uppsökte byns präst som hon hade förtroende för men i stort använde hon sej av sitt stora förstånd och levde nog mycket på kraften som fanns i den kärlek som hon kände för sin man.

/Ulrika