9. jun, 2021

Emil i Lönneberga hade inte ADHD

Nu på morgonen lyssnade jag på en man som arbetar med psykiskt sjuka barn och ungdomar. Några saker som mannen sa i sin inspelade föreläsning var bra men en sak var mycket dåligt och det var att mannen gav Emil i Lönneberga diagnosen ADHD. Skälet var enligt mannen att Emil var busig och klättrade omkring, Vem vill förklara vad det är för sjukt med det? I synnerhet när det handlar om ett barn.

ADHD brukar stämplas på barn som är överaktiva. Var Emil det? Möjligen orolig för att hans pappa brukade bli så arg för allt? "EMIIIILLL.....!" Då blir man som barn antingen rörlig eller "fastfrusen". Vad kan man förvänta sej av ett barn som stressas?

Emils syster Ida fick sjunga "då blir bena fulla med spring" i den berömda Idas sommarvisa. Vad gjorde det springandet friskare än Emils?

Ofta var Ida dessutom glatt med i Emils lekar men när leken slutade på ett för vuxenvärlden icke önskvärt sätt fick Emil skulden.

Kan ett barn som precis hört "EMIIIL....!" vrålats ens kontrollera sina fysiska och psykiska reaktioner på vrålandet? Pappa Anton behövde uppenbarligen inte kontrollera sina känslor. Att lära sej hantera känslor och reaktioner är något som sker med stigande ålder. Barn och unga har inte kommit så långt i sådana processer. Det gör att barn och unga behöver utrymme för att lära sej hur man hanterar känslor och reaktioner. Emil utsattes uppenbarligen för en konstant stress genom det ständiga hotet om snickarboa. Hur många täljgubbar var det han kom upp till innan han själv satte stopp för det hela? Hundra egentäljda trägubbar var det väl? Kan man föreställa sej den underliggande stress som Emil utsattes för?

Men när Emil var med drängen Alfred var pojken lugn och brukade somna i drängens knä. "Du o jag Alfred..."

Emils pappa däremot var ju så arg ibland att t.o.m Emils mamma tog med Emil till snickarboa för att skydda Emil. På så vis var snickarboa både ett straff och ett skydd. Förskräckande förvirrande och skadligt för ett barn. Tack och lov att Emil blev arg och reagerade! Att det var krut i den lille gossen! Och att han hade Alfred.

Fast idag får alltså "Emil-ar" diagnosen ADHD medan arga vuxna och krösamajor med vanföreställningar får florera fritt. Mitt konkrta förslag är att det anställs fler vuxna i skolan, helst män, som hjälper barnen att få studiero trots livets påfrestningar. Resuserna till sådana anställningar överförs förslagsvis från de sektorer som idag ges ekonomiskt understöd till de moderna krösamajornas aktiviteter. Vi behöver inte arbetsmarknadsprojekt för att få fler new-age inspirerade företag. Vi behöver fler vuxna i skolan som förstår barnens naturliga reaktioner och behov.

Många som får diagnosen ADHD får narkotiklassade mediciner. Det betyder att man vänjer kroppen med att hantera stress genom beroendeframkallande kemiska ämnen. Dessa preparat är godkända från 6 års ålder!

Har ni som ordinerar narkotikaklassade preparat till barn och unga läst förteckningen över biverkningar?

Några av de biverkningar som står på biverkningslistan för de preparat som innehåller metylfenidat, exempelvis ritalina,medikinet och concerta är:

"Affekt­labilitet, aggression* agitation*, ångest*­, depression* irritabilitet, onormalt beteende, humörsväng­ningar, tics*, initial sömnlöshet#, nedstämdhet#, minskad libido#, spänning#, bruxism∞, panikattack#" Från FASS för vårdpersonal. En annan biverkning är ju att medlet är starkt beroendeframkallande.

Vilken vuxen skulle acceptera preparat med sådana biverknigar för att orka en stressig arbetsmiljö i kombination med stressiga livsförhållanden?

https://www.youtube.com/watch?v=srPputONMt4

/Ulrika, utbildad farmaceut och erfaren mamma.